SUF:s 22:a Landsmöte hölls i Umeå

lmgrupp2012-umea

Det tjugoandra landsmötet för Syndikalistiska Ungdomsförbundet blev också det nordligaste hittills när SUF Umeå stod värdar för federationens högst beslutande möte.

Helgen den 3-5 februari blev också den kallaste hittills med temperaturer runt 28 minusgrader, något som bara gjorde det roligare att visa det Röda Umeå för våra kamrater söderifrån.
Elva klubbar närvarade med representanter, samt Internationella Komittéen, Direkt Aktion, Samordningsgruppen med flera.

Motioner avhandlades och långa diskussioner varavat med pass för utveckling av federationens arbete upptog dagarna, och de båda kvällarna bjöd på social aktivitet.
Bland besluten kan nämnas att Landsmötet beslutade att ge ut en bok 2013 då det moderna SUF fyller 20 år, full med erfarenheter, tips och historier från två decennier av klasskamp.

SUF Umeå tackar alla som trotsade försenad kollektivtrafik och kärvt väder för att fylla årets kallaste helg med er värme och kämpaglöd!

Uttalanden från SUF:s 22:a Landsmöte:

Hej Sveriges överklass! Vi skriver detta brev för att klara upp den senaste tidens händelser. Det har tagit ett tag för oss att få iväg detta meddelande men den debatt som förts i media tog oss verkligen på sängen. Vi blev så förvånade över att ni inte redan hade insett att vi hatar er, och att den nya vetskapen därpå skulle komma som en sådan chock för er, att vi helt tappade orden.

Vi är inte övermodiga, vi vet och kan erkänna för oss själva att vi länge har varit alltför oorganiserade, att vi i för många situationer har knutit näven i fickan när vi istället borde ha slagit ner era idéer med den – men vi har aldrig dolt vårt hat. Vi har kämpat, skrikit och slagits, år efter år och vi har verkligen trott att ni förstått vad vi menar. Men det krävdes tydligen en bussresa.

I teorin kan vi ju förstå att ni inte har varit medvetna om hatet. Ni är såklart mycket nöjda med hur klassamhället fungerar – varför skulle ni inte vara det? Ni tjänar på det. Allt vi får över i slutet av månaden är detta klasshat. Men hat inte allt ni får oss att känna, det är samlingstermen för all skit ni ger oss att hantera. Vi har panik över att inte ha råd med hyran, vi är utelämnade till att låna pengar av våra nära för att ha råd med mat, vi skäms över att vara arbetslösa och vi skäms när vi måste gå till arbetsförmedlingen och stå i köer för att få ut bidrag. Genom klasshatet samlar vi alla dessa känslor av skam, frustration och utanförskap till en kraft som kan kämpa för förändring – ett klasslöst samhälle, där vi inte behöver ta er skit.

Nu när klasshatet har debatterats i media utmålas det som någonting destruktivt, en sorts ”œnegativ energi”. Förutom att det endast låter som något New Age bullshit är det ingenting vi bryr oss om. Varför skulle ni och era medier säga att vårt hat var någonting annat än irrationellt och grundat i avundsjuka? Ni är inte villiga att ingå klassamarbete på lika villkor – vi är inte villiga att ingå klassamarbete alls. Klasshatet kan bara finnas i samhället ni är med och upprätthåller och det hatar vi er för. För att vi ska sluta hata er måste ni bort. Ni läste rätt; vi hatar inte bara klassamhället, vi hatar er. Vi hatar era villor och era fula barn som aldrig kommer behöva känna det vi gör. Vi hatar er överlägsna och självgoda attityd och ert panikmässiga försvar av det privilegiesamhälle som låter er leva i tron om att ni skulle tillföra något till vår värld trots att ni inte är något annat än parasiter.

Med Vänliga Hälsningar Syndikalistiska Ungdomförbundets 22:a Landsmöte

I dagarna har filmen om Marget Thatchers liv och politiska karriär premiär.
Vi inom SUF ser med avsmak på försöket att göra populärkulturell underhållning av Thatcher ”Järnsatan”. Men skönmålning och historieförfalskning är på modet hos högern runt om i världen och att klassa Thatcher som en ”kvinnorättskämpe som enade ett helt folk” är ungefär lika fel som att moderaterna skulle kämpat för åtta timmars arbetsdag.

Vi väntar nu spänt på filmen om den frihetstörstande hjälten Pinochet som varken lät sig stoppas av lagar, FN´s förbud mot tortyr eller folkets vilja när han ”enade ett helt land” under samma nyliberalism som Tatcher förespråkade.

Marget Thatcher är nu till åren kommen och kommer förhoppningsvis dö snart. Värre är det med nyliberalismen som trots åratal av misslyckanden ändå är förstahandsalternativet för makthavarna. Oavsett om det gäller Greklands ekonomi eller Sveriges sjukvård så verkar utförsäljningar och ”budgetbalanserade” nedskärningar vara det enda som politikerna tror fungerar.

Nyliberalismen verkar inte dö med Thatcher. Vi måste döda den tillsammans!