banner
banner
banner
banner

"Med en dröm om en annan värld"


En av våra medlemmar är med i Skånskan om sitt engagemang i SUF. Nedan följer intervjun;

Han tror inte på folkvalda församlingar av den typ som i dagsläget bygger vår demokrati. Sann demokrati kommer underifrån, menar ungsyndikalisten Isak som tycker att samhällets våld mot sina medborgare är ett betydligt större problem än stenkastande demonstranter.
Han vill inte berätta vad han heter i efternamn.
– Det är väldigt vanligt förekommande att chefer googlar blivande anställda, så jag vill inte att mitt namn ska vara sökbart i samband med mitt engagemang i SUF. Vi uppmanar ju till kamp mot just chefer, så det är klart att det skulle påverka mina möjligheter att få jobb.
Oj. Är det verkligen så illa?
– Ja visst. Så har det alltid varit. Att kunna googla är ju i och för sig ganska nytt, men Svenskt Näringsliv har alltid registrerat syndikalister.



Hans engagemang började gro i högstadiet, som en reaktion på att Sverigedemokraterna plötsligt växt sig starka och synliga.
– Jag började tänka politiskt, titta på politiska debatter och läsa om politik på internet. Aktiv blev han för tre år sedan, i samband med en ovanligt våldsam demonstration på 30 november i Lund, dit han åkt in från hemmet i Vallkärra för att visa sitt stöd för motdemonstranterna. Den uppmärksammade husockupationen i samma stad, samma höst, blev en annan viktig väckarklocka som bidrog till att han valde att gå med i SUF.

Isak tror inte på politik i den form som utövas inom ramarna för svensk demokrati. Sann demokrati, menar han, måste alltid komma underifrån. Foto: Anna Lindblom

Han ser sig själv som antipolitisk snarare än politisk, och känner ingen som helst tillit till politikerkåren.
– Jag har alltid haft svårt för politiker i största allmänhet. De som kallar sig vänster var ju till exempel de som raserade vår välfärd på nittiotalet. Jag är själv uppvuxen under den där perioden av nedskärningar, så för mig är politik något som bara förstör.
Men var det inte politik som en gång i tiden byggde upp välfärden?
– Nej. Det var kämpande arbetare. Inga politiska reformer har genomdrivits på grund av att politikerna har velat vara snälla. Det var arbetare, inom och utanför fackförbunden, som drev igenom åtta timmars arbetsdag, och LAS och MBL kom till tack vare sin tids starka vänstervåg. Politik är bara en återspegling av det som händer ute i samhället.

Det är således ute i samhället allt måste börja, anser Isak.
– Ska det komma viktiga lagändringar så måste de föregås av att vi organiserar oss ute i bostadsområdena och på arbetsplatserna. Parallellt med sina historiestudier i Lund har Isak till och från timjobbat på en fabrik i Malmö. Där har han försökt prata med sina kollegor, och försökt få dem att förstå att de måste gå samman. Funkar det, tycker du?
– Bland ungdomar, ja. Äldre är oftast mer desillusionerade. De känner sig svikna av sossarna, och har tappat hoppet.

Själv är han full av hopp.
– Det är ju bara att titta på den demokratirörelse som just nu sprider sig över världen. Det är det mest spännande som har hänt under min livstid, konstaterar han och nämner som exempel den arabiska våren, upploppen i de brittiska förorterna och den kapitalismkritiska rörelsen Occupy Wall Street.

Alltsammans är, menar han, ett steg i riktning mot den definition av demokrati han själv skriver under på. – För mig är inte demokrati att lägga en lapp i en låda vart fjärde år, efter att ha valt mellan ett antal precis likadana politiker. Det som måste hända är att arbetarna tar över produktionen, och bostadsområdena, så att vi sedan kan börja bygga ett riktigt demokratiskt samhälle, underifrån.

Att den utomparlamentariska vänstern ofta förknippas med våld begriper han inte. – Nej, det tycker jag är konstigt. Våld är över huvud taget ett underligt begrepp. Jag skulle kalla det våld att ungdomar stressas ihjäl på sina arbetsplatser, att vi utvisar papperslösa flyktingar och att vi tvingar ut svårt sjuka människor på arbetsmarknaden. I mitt tycke genomsyras hela det kapitalistiska samhället av våld.

Att demonstranter kastar sten på polisen är, tycker han, ett betydligt mindre problem. – Att folk sitter i sin skyddade tillvaro och moraliserar över att människor i förorten försvarar sig mot polisens övervåld är upprörande. Man har rätt att använda våld för att försvara sig mot det våld staten använder. Har du själv använt våld i demonstrationssammanhang? – Det vill jag inte uppge. Det är privat. Det är min ensak. Att politiska demonstrationer tenderar att dra till sig våldsamma element som ser stenkastandet som huvudbehållningen, snarare än politiken, vill han absolut inte gå med på. – Det där är ju trams. De människor jag känner som har använt våld är högst normala, och våldet har varit rent självförsvar.

Att våld i grunden alltid är av ondo ser han som en självklarhet. – Våld är skadligt både för den som drabbas och för individen som utövar det. Det är därför det är ett så stort problem att människor utsätts för våld i vårt samhälle, och själva tvingas använda det. Hans personliga framtidsdrömmar är anspråkslösa. – Jag vill ha en inkomst. Ett jobb. Ett tryggt vardagsliv. Fast vad jag ska jobba med vet jag inte, alla jobb jag hittills har haft har varit totalt själsdödande.

Hur ser ditt engagemang ut om tio år, tror du? – Då är jag förstås inte med i SUF längre, utan i Syndikalisterna. Kanske har jag även gått med i andra organisationer, som Virvelvinden eller Förbundet Arbetarsolidaritet. Vi får se.

Ålder: 21
Bor: Lund
Intressen: Träna, läsa, spela datorspel, umgås med vänner
Gör: Läser historia vid Lunds universitet
Politisk post: Medlem i Lunds lokala SUF-klubb (SUF betyder Syndikalistiska ungdomsförbundet), som i enlighet med syndikalismens tro på federalism och lokal autonomi inte har några särskilda politiska poster, utan betonar varje enskild medlems möjligheter till initiativ och inflytande. SUF är inte knutet till något specifikt moderparti, men befinner sig ideologiskt nära Syndikalisterna (SAC).

Länk till ursprungsartikeln


2011-11-08 | SUF Lund

pil

Vi stödjer


banner

banner