Angående inskränkningen av strejkrätten: Vad bör göras?

“Ni segrade men vad ska hända sen?
För efter natten kommer gryningen
Då slaget folk skall resa sig igen,
Och den som föll ska leva i en sång
Om folkets tappra kamp
Som bryta ska er makt
En dag när räkningen ska göras upp.
Vi vet, vi vet att natten blir till dag,
Att seger följer efter nederlag.
Ett enat folk kan aldrig trampas ner,
Vår motståndskamp ska samla fler
och fler och fler” – Ett enat folk

Inskränkningen av strejkrätten har gått igenom. Den största inskränkningen av våra rättigheter i modern tid. En rättighet som arbetare genom historien kämpat och dött för. Detta kommer utan tvivel leda till avtalsshopping och allt det innebär: lönedumpning, sämre arbetsmiljö, sämre anställningstrygghet, m.m.

Vi förlorade slaget, men kampen fortsätter. Vad vi behöver göra nu är att utvärdera vår situation. Vi behöver se över våra resurser, strategier, och utforska möjligheter för enhet inom arbetarrörelsen. Vi behöver lära oss av historien och lyfta fram taktiker som användes innan strejkrätten fanns, samtidigt som vi behöver utveckla nya kampmetoder.

Nu har socialdemokraterna och de stora fackförbunden gått samman med högern för att trycka ner arbetarklassen. I framtiden kommer Socialdemokraterna inte ha någon möjlighet att locka till sig missnöjda arbetare. De har klart och tydligt blottat sig som ett högerparti. Vi får inte heller tro att det går att bygga en fackopposition inom t.ex LO, på samma sätt som det inte går att bygga en riktig arbetaropposition inom riksdagen. Den hierarkiska och odemokratiska uppbyggnaden av såväl LO som riksdagen, en uppbyggnad som flyttar makten från medlemmarna till ledarskiktet, gör att vi aldrig kan få verkligt inflytande inom dessa institutioner. LO-ledningen förtjänar inte de slitande arbetare som de sviker, i synnerhet de medlemmar som utan något stöd uppifrån tar kampen på sina arbetsplatser. Vi behöver bygga en ny arbetarrörelse som en gång för alla lämnar socialdemokratin bakom sig. En arbetarrörelse som består av syndikalistiska fackförbund enade i Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), uppbackade av revolutionära massorganisationer. Endast då kan vi bygga en rörelse som på riktigt är styrd av arbetarklassen, en rörelse som inte ger sig förrän kapitalismen och klassamhället är krossat.

Allt fler unga vaknar upp inför verkligheten vi lever i, och allt fler sluter upp i våra led. Det är oss unga som bär på fröna till den framtida arbetarrörelsen. Vi tar vår uppgift på stort allvar. Syndikalistiska Ungdomsförbundet kommer intensifiera sitt arbete med att sprida revolutionära idéer på gatan, skolor och arbetsplatser. Genom direkt aktion kommer vi undergräva, attackera och ersätta det system som förtrycker oss. Vi ska visa, teoretiskt såväl som praktiskt, ett alternativ till det skitsamhälle vi vuxit upp i.

För vår framtid, med alla medel. Vi har ett krav: den sociala revolutionen!