Nyfiken på gamla SUF:s historia? Lär om den här.
1990-talet var en turbulent tid med finanskris, hög arbetslöshet, och groende högerextremism som tog sig uttryck i flera misshandelsfall och mord. Det var en tid då Ny Demokrati tog sig in i riksdagen och Vitt Ariskt Motstånd startade upp.
I denna veva började ungdomar med hjärtat till vänster organisera sig, med insikt om att politikerna inte talar för oss, och inte kommer hjälpa oss, utan bara ser till sitt.
90-tal
Sovjetunionens fall och realsocialismens död banade väg för den frihetliga socialismen, anarkismen, och andra ideologier som motsatte sig statligt våld och partier. Anarkistiska och frihetliga organisationer började vid denna tid ploppa upp runtom i landet, och anordnade aktiviteter av alla dess slag. I denna blandning av den frihetliga socialismens upptåg och ett hårdnande samhällsklimat, föddes det moderna SUF – Syndikalistiska Ungdomsförbundet.
År 1993 i Uppsala möttes de tre oberoende bildade klubbarna SUF Gotland, SUF Gävle och SUF Uppsala, för att bilda en federation som skulle vara öppen för arbetarklassungdomar. Man tog tag i ett väldigt svårt arbete – att rusta upp folkrörelsetraditionen, bygga upp en stabil organisation, och liknande problem tidigare organisationer haft. Kort och gott var det som att uppfinna hjulet på nytt.
Relationen till fackförbundet SAC Syndikalisterna fanns där från början, och har spelat en stor roll för SUF. Utan SAC hade man inte kunnat anordna möten, få organisatoriska råd, och ekonomisk hjälp att över huvud taget återuppstarta SUF. Trots detta är SUF inte SAC:s ungdomsförbund, till skillnad från vad många tror.
När arbetet med federationen kommit 
igång insåg man att det skulle krävas kommittéer för att klara av vissa praktiska göromål, man startade därmed Samordningsgruppen (SOG). 1995 års landsmöte [1] beslutade att man skulle börja ge ut en interntidning med namnet Storm [2], genom vilken man skulle kunna hålla kontakt mellan klubbarna, och föra intern debatt om saker som ideologi och taktik.
1996 startades Direkt Aktion, som är SUF:s utåtriktade tidning. Direkt Aktion ges numera ut som nättidning på direktaktion.nu.
Det unga SUF var en del av motståndet mot 90-talets fasciströrelse, som öppet propagerade sitt hat, skrämde, och skadade människor. Medan många politiker valde att stoppa huvudet i sanden, tog SUF, tillsammans med många andra utomparlamentariska organisationer, upp kampen mot fascisterna – på gatan. Man använde sig av massmilitans och spred information om de fascistiska grupperna och ledande nazister, bland annat genom föredrag och demonstrationer.
Man förde också kampanj mot den kristna högern och främst dess abortmotstånd. Under senare delen av 1990-talet deltog SUF i flera av de stora skolstrejker som drog runt i landet, och man var med och arrangerade flera av dem.
Under riksdagsvalet 1998 gick SUF ut med kampanjen “Man kan inte rösta bort Wallenberg”, med budskapet om att det enda rätta alternativet inte står på valsedeln, utan är den kompromisslösa kampen på våra arbetsplatser, och där vi bor och verkar.
[1] Landsmötet är SUF:s årliga kongress, då alla klubbar träffas och tar gemensamma beslut som rör hela federationen.
[2] Storm var namnet det gamla SUF:s utåtriktade tidning.
00-tal
Planka.nu startades av SUF-Stockholm år 2001 och var från början en arbetsgrupp som skulle arbeta för en gratis kollektivtrafik. Planka.nu växte snabbt ifrån SUF, och blev en egen organisation som idag finns i flera städer, har en stor p-kassa, och frekvent omnämns i media.
Självklart fortsatte även det antifascistiska arbetet under denna tid. Högerextrema partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna hade börjat hålla torgmöten, och andra fascistiska organisationer syntes stundtals på gatorna, men aldrig utan att konfronteras av SUF.
Samtidigt var motståndet mot EU:s framfart, med Schengenavtalet i spetsen, en stor del av SUF:s arbete. Därför deltog man i de stora toppmötesprotesterna i Göteborg 2001, som förutom kravaller och polisprovokationer resulterade i enorm repression mot vänsterrörelsen.
Sommarjobbskampanjen 2005
SUF har alltid lagt stor vikt vid att delta i den ekonomiska kampen, och ofta med inriktning på ungdomar på väg ut i arbetslivet. Därför drev man sommaren 2005 en kampanj som hette “Klasskampen tar inte semester”. Kampanjen blev uppmärksammad i riksmedia, då SUF uppmanade sommarjobbare att “ta det lungt på jobbet” och sno från arbetsplatsen, för att kompensera ut den usla lönen. En representant från SUF fick sitta i TV4s morgonsoffa och debattera med Ung Vänsters dåvarande ordförande, Tove Fraurud.
Kampanjen blev lyckad och nationella aktionsdagar arrangerades, där man höll torgmöten och spred propaganda om ungdomars rättigheter på jobbet. Kampanjen kritiserades av den “snälla” vänstern, som menade att SUF manade till individuell arbetsplatskamp snarare än kollektiv. Detta var en medveten feltolkning för att framställa sig som ett mer seriöst alternativ till SUF, och smutskasta SUF som organisation, vilket inte försökte åstadkommas för första gången.
Kunskapsfabriken
SUF startade år 2005 en kampanj som fokuserade på att skolan är en konstruktion för att skapa lydiga arbetare, och att det inte spelar någon roll om du är duktig på proven, då de i slutändan inte berättar någonting om hur mycket du kan. Kampanjen Kunskapsfabriken fokuserade mycket på skolkande och fuskande som potentiella kampmetoder i klassrummet. Kunskapsfabriken blev även uppmärksammad under sent 00-tal, då SUF-klubbar kopierade upp kurslitteratur för tusentals kronor, och delade ut gratis till studenter.
Salem
Eftersom förbundet under så gott som hela sin existens arbetat med antifascism på olika sätt, har SUF spelat en stor roll vad gäller arbetet med de årliga Salemdemonstrationerna, då man flitigt spridit propaganda och mobiliserat. Många SUF:are har deltagit i de många konfrontationerna med polisen, och år 2005 arrangerade man blockad av Stockholm Central, när nazisterna skulle till pendeltågen.
Osynliga partiet
Inför valet 2006 var SUF en stor del av kampanjen Osynliga Partiet. Kampanjen blev mycket framgångsrik, och media skrev frekvent om att fraktioner av Osynliga Partiet slängt stenar på Centerpartiets lokaler och om demonstrationer som urartade. Utöver kampanjens fokus på Centerpartiet bjöd man arbetslösa på fika, ockuperade valstugor, och anordnade en festival samtidigt som Ung08-festivalen i Stockholm, Arg08, som lockade en stor mängd människor.
Osynliga Partiet var förvisso till stor del ett SUF-projekt, men precis som med Planka.nu var det “avknoppningsprojekt” det vill säga, projektet styrdes inte av SUF, utan utvecklades till en egen rörelse där alla kunde göra vad man ville. En del valde att kasta sten, andra valde att dela flygblad. En del valde att störa borgarnas demonstration mot fastighetskatten i Stockholm, andra höll föredrag och liknande.
Idag
SUF är än idag en stark organisation som många ungdomar passerar igenom. Många stannar kvar väldigt länge, och söker sig när de känner sig “klara” med SUF vidare till andra vänsterorganisationer. En sak är säker – utan SUF hade svensk vänsterpolitik i allmänhet, och den utomparlamentariska vänstern i synnerhet, sett annorlunda ut. Klicka här för att bli medlem.