Arbetarrörelsens internationella högtidsdag, Uppsala 2012!

För det 19:e året i rad firade Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala arbetarklassens internationella högtidsdag, den första maj, med att tåga ut på Uppsalas gator och höja våra röster mot de orättvisor och förtryck kapitalismen fortsätter att påtvinga Sveriges arbetarklass, men också för att hedra alla de namnlösa hjältar som mist livet för de rättigheter dagens arbetarklass anser vara självklarheter.
Precis som tidigare år anordnades demonstrationen gemensamt av Syndikalistiska Ungdomsförbundet Uppsala tillsammans med Uppsalas lokala samorganisation av SAC Syndikalisterna.

Klockan 12:30 samlades vi traditionsenligt på Engelska parken för att förbereda oss inför demonstrationstågets avmarsch. Här började vi organisera demonstrationstågets blockindelning samt öva på slagorden. Klockan 14:00 var det avmarsch och demonstrationståget började med sina runt 200 deltagare röra sig ner för Drottninggatan mot Celsiustorget.

Väl på Celsiustorget hölls det tal av Hans Nicklasson från Uppsala LS, Daniel Wiklander från tidningen Arbetaren och en representant från Syndikalistiska ungdomsförbundet.

SUF Uppsalas tal fokuserade särskilt mycket på den pågående gentrifieringen utav Uppsalas arbetarklassområden och då i synnerhet Rikshems lyxrenoveringar av Gränby. Talet behandlade också ungdomars situation på arbetsmarknaden som präglas av osäkra anställningar och åtgärdsprogram, vi tog även upp fallet med de bemmaningsarbetare som skadades och dog i kalkungsexplosionen på Nordkalk förra året och konstaterade än en gång att arbetarklassen måste sluta förlita sig på partier och själva börja agera för att förändra det samhälle vi lever i.

Här nedan kan ni läsa talet själva:
”Hej kamrater!
I år har vi samlats här igen. Ännu ett år av borgarklassens framgångar.  Ännu ett år där arbetsköparna fått friheten att leka med våra liv. Där bemanningsföretag och arbetsförmedlingens åtgärdsprogram successivt ersätter den fasta anställningen.
Arbetsplatser där man bortser från arbetarnas säkerhet blir allt vanligare och mer normaliserade.

Händelsen vid Nordkalk i november där sju personer blev skadade när de rengjorde en kalkugn ses inte längre som något allvarligt.
Två unga killar blev allvarligt skadade. Johan dog i julas för han hade för grova frätskador, Gustaf lär sig nu att gå igen men kommer antagligen aldrig få tillbaka sitt gamla liv. Allt för att det tog för lång tid och kostade företaget för mycket att ge dom rätt skyddsutrustning och utbildning.

Händelser som dessa blir förbisedda av regeringen och sedda som ”produktionsstörningar” av styrelserna.
Den borgerliga alliansen har påbörjat en resa tillbaka i tiden där arbetarklassens positioner trycks tillbaka. Runt om i Europa förbjuds syndikalistiska fackförbund, som våra tyska vänner F.A.U.-Berlin, utan att ens ge dem en chans att försvara sig. Bemanningsföretagen och arbetslösheten gör det omöjligt för många arbetare att kräva den lön och arbetsplats vi förtjänar. Vi ses som utbytbara och behandlas som engångsprodukter, tack vare att våra arbetsrättigheter kompromissas bort av fackpampar och politiker som fullständigt skiter i arbetarklassen.
Vi har ett tufft år framför oss, ett år där det blivit allt viktigare att vi organiserar oss och går som en enad front mot orättvisorna.
En av de större utmaningarna vi i Uppsala möter just nu, förutom den skyhöga ungdomsarbetslösheten, är gentrifiering av gamla arbetarklassområden. De privata bostadsbolagen har påbörjat en renovering för att tränga ut alla arbetare och förfina områdena för att öka den egna vinsten.
Ett tydligt exempel på det är renoveringarna i Gränby som Rikshem planerar att starta i augusti. Rikshem kommer börja lyxrenovera lägenheterna av en onödigt stor proportion för att sedan höja hyrorna med 43 %, allt för att stilla sin egen profithunger.
Vi har valt att inte knyta näven i fickan, vi har valt att agera! Vi valde att sätta Rikshems kontor i blockad för att markera att vi aldrig kommer försöka kompromissa om våra rättigheter.
För oss som är lågavlönade, unga på arbetsmarknaden, studerar eller är arbetslösa kanske framtiden verkar hopplös, men historien har visat oss att vi kan förändra vår vardag.

Det är dags att sluta teoretisera! Vi måste ta vara på vår kollektiva styrka och aktivt ingripa för att förändra vårt samhälle.
SUF Uppsala kommer aldrig försöka diskutera eller kompromissa för att nå våra mål. Vi kommer alltid och konsekvent gå till direkt aktion.
Jag vill avsluta det här talet med ett meddelande till styrelserna och ägarna för Rikshem, arbetsförmedlingen, bemanningsföretagen och mördarna i Nordkalk:

Nästa gång hoppas vi att det är ni som får frätskador på era ögon och luftvägar! Nästa gång hoppas vi att det är ni som bränns i kalkugnarna! Vi glömmer aldrig och vi förlåter aldrig!
Och som en vis syndikalist en gång sa: Sörj inte, organisera!”

Avslutningsvis samlades vi på Rackarberget tillsammans med Uppsala LS och höll en gemensam grillfest i solskenet vilken vi sammanfattar som väldigt rolig med mycket mat, umgänge och skratt.
Vi sammanfattar årets första maj som väldigt lyckad. Deltagarantalet var större i år än förra året, vi lyckades samla ihop lite mer än 200 personer vilket är en ökning med drygt 50 personer. Vi bevisade för oss själva att vi fortfarande, trots det högervridna politiska klimatet, kan samla hundratals Uppsalabor en dag som denna till att gå ut på gatorna och höja sina nävar mot de orättvisor kapitalet och den borgerliga regeringen påtvingar dagens arbetarklass och som vi ständigt känner av i vår vardag.

För än är inte kampen vunnen! Fortfarande besitter inte arbetarklassen någon som helst makt på sin arbetsplats, fortfarande är arbetarklassen överrepresenterade i arbetsskador och dödsolyckor på arbetsplatsen, fortfarande utgör vi den lågavlönade sektorn, och ända sedan den borgerliga regeringens maktövertagande håller alla de rättigheter som vi tidigare ansett vara självklarheter ständigt på att tas ifrån oss. Genom utförsäkringar och utförsäljningar har borgarna börjat en resa tillbaka i tiden där arbetarklassens positioner trycks tillbaka.
Vi bär på en ny värld i våra hjärtan!
Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala