Palestina blöder än – reflektioner kring de senaste dagarnas våld i Gaza

Det finns mycket att säga dagar som denna, mycket av det har också sagts förut. Igår mördade Israel runt 60 och skadade 2 700 palestinska demonstranter. Deras brott? Att de vågade ställa sig upp mot den stat som fördrev dem för 70 år sedan och som sedan dess bedrivit ett folkmord mot deras folk. Allt detta har sagts förut, den Israeliska statens koloniala bosättar-politik är lika vidrig som innan, likaså västvärldens fortsatta stöd som i längden tillåter folkmordet att fortsätta. Det finns därför en tendens att låta detta bli en i raden av den Israeliska statens många brott, att därigenom låta just denna katastrof och dess säregenskaper smälta bort så att vi kan slippa tänka på att katastrofen sker just nu. Som socialister kan vi inte låta detta hända, denna tendens är även det som får folkmordet och förtrycket att framstå som något naturligt, som alltid funnits där och som alltid kommer finnas där. Som socialister inser vi dock att vi har makten att förändra den värld vi lever i, att vi har makten att en gång för alla bränna ner förtryckets slott och ur dess ruiner bygga ett rättvist samhälle.

Den palestinske professorn Edward Said kastar en “symbolisk sten” mot Israel. Libanon, 2003.


Det bästa vi kan göra i en situation som denna är därför att trappa upp vårt solidaritetsarbete med Palestina och alla andra förtryckta folk runt om i världen. Vi avslutar därför detta inlägg med att rikta en uppmaning till dig som läser detta: är du arg, förskräckt eller ledsen över gårdagens händelser? Bojkotta Israel! Engagera dig i den Palestinska solidaritetsrörelsen nu!

 

 

%d bloggers like this: