SUF Stockholm: Svärmen intog Gamla Stan

Det lät som en krigsskådeplats när vi närmade oss Gamla Stan över Vasabron. Smällare ekade mellan husen, blåljus på väggarna och bortåt Riddarholmen flammade en bengal upp.  Vi kom uppblandade i smågrupper, en märklig blandning av lördagsflanörer, aktivister och barnfamiljer som tänkt ta en promenad genom stan. Längs Myntgatan ringlade en liten nazistdemonstration fram – hade det inte varit för deras facklor hade vi aldrig fått syn på dem. Vi vill komma närmare, vill få ögonkontakt och förklara vad vi tycker om dem, så vi ökar på stegen.
Först upp på Riddarhusgränd. Vi kom inte långt. Ett gäng snutar motade snabbt bak oss och gjorde avspärrningar säkert hundra meter från nazisterna. Vi vänder, försöker med Rådhusgränd istället. Samtidigt har de små grupperna förvandlats till mindre folkmassa och vi är säkert ett femtiotal nu. Bara en polisbuss och ett gäng snutar står i vägen. Tio meter bort gå nazisterna och slagord börjar skrikas: ”Nassesvin” och ”Vet din mamma var du är”. Polisen gör några utfall, men ingen bryr sig. Vi vet att liknande scener utspelar sig längs hela Myntgatan. Överallt hörs burop och talkörer och de höga smällarna från knallskotten avtar inte. Hela tiden stannar nazisterna upp. Några gestikulerar, skriker något om horor, men de flesta ser trötta och skrämda ut.

När fackeltåget börjar avta omgrupperar vi för att få en sista skymt av dem. Återigen är vi i smågrupper. En polishelikopter försöker förgäves skilja aktivister från ”vanligt folk” med hjälp av en strålkastare. Vi följer vattnet längs Kanslikajen för att komma nära Riddarholmen, och när vi svänger runt Riddarhuset ser vi återigen de små facklorna som just nått Riddarholmsbron. Vi kom som en vängrupp på tre personer, men på plats finner vi oss själva som en del av en folkmassa. Den här gången säkert ett hundratal stark, om inte mer. Slagorden börjar eka – nazisterna häcklas. En smällare flyger upp på bron och nazisterna tappar fattningen. De börjar kasta facklor och enstaka glasflaskor. Facklorna kastas förstås tillbaka och under några minuter viner föremål genom luften. En bit fram hörs en glasflaska krossas, vi får senare veta att en kamrat skadades lindrigt och fick sy några stygn. Tillslut kommer civilpoliser. De slår frenetiskt med batongerna och vi trycks bakåt. Återigen splittras vi upp och vad som just var en massa försvinner i smågrupper ut i mörkret. Några åkte hem, andra tog sig mot Gamla stans tunnelbanestation.

Det som utspelades i Gamla Stan är ett utmärkt exempel på vad Antonio Negri och Michael Hardt kallar för svärmintelligens: ”ett utspritt nätverk attackerar, omsvärmar det sin fiende: det verkar som oräkneliga självständiga styrkor slår till från alla riktningar vid en viss punkt och sedan försvinner de tillbaka in i miljön. Från ett utomstående perspektiv beskrivs nätverksattacken som en svärm, eftersom den verkar vara formlös.” Formlösheten är dock en chimär, svärmen är alltid organiserad. Men organiseringen är inte hierarkisk, utan sker genom kommunikation. Vi kunde få en överblick över händelserna genom Motkrafts liveuppdateringar, Planka.fm, Twitter och Aftonbladets tv-sändningar. Sånt gjorde det möjligt att vara effektiva.

Inifrån är svärmen lugn. Den tillåter alla att ha den militansnivå de vill ha – pensionärer stod sida vid sida med svartklädda aktivister. Men utifrån ter sig svärmen hotfull. Filmerna inifrån polisavspärrningarna vittnar om kaoset som rådde. Rädda nazister går genom avspärrade gator och i varje gränd står motdemonstranter. Men de syns sällan – de hörs på avstånd. De gör sig påminda med bengaliska eldar men är omöjliga att attackera tillbaka. Poliserna hade ingen kontroll över situationen och istället för att gripa aktivister fick de lägga resurserna på att skydda nazister.

I SUF Stockholm är vi nöjda med dagen. Vi hade ett lyckat morgonmöte för inresta suffare. Nazisternas marsch minskade i antal var färre än 500, medan de antirasistiska manifestationerna samlade allt som allt runt 2000 människor (1500 i Kungsträdgården, 500 vid Slussen, ett femtiotal med Brittans damgympa på Mynttorget). Tack vare alla motdemonstranter fick nazisterna en riktigt otrevlig demonstration. Men vad som är viktigare är att vi återigen fick känna på styrkan i massmilitans, glädjen som infinner sig när man lyckas.

Det var vänsterns styrka som manifesterade sig igår. Det är skönt att avsluta aktiviståret 2011 på det sättet. Med kapitalismens kris och en borgerlig regering väntar nya utmaningar nästa år. Vi hoppas möta dem med samma glöd som vi visade igår. /SUF Stockholm