Internationella kvinnodagen, 8:e mars

Enligt traditionen firade SUF Uppsala 2012 återigen den internationella kvinnodagen, 8:e mars. I år såg upplägget dock lite annorlunda ut för vår egen del, antagligen pågrund av att SUF Uppsala har varit mer inblandade i leken jämfört med tidigare år. Med en gående demonstration den 8:e mars för att uppmärksamma de patriarkala strukturerna och en fet fest den 9:e mars med ingredienserna dubstep, dans och bar till ekonomiskt stöd för Uppsala kvinnojour, har vi satt agendan för vad vi hoppas kan ge nytt liv åt och anknyta den allt mer utdöende kvinnorörelsen här i Uppsala med sina ursprungliga rötter.
Demonstration: Krossa patriarkatet – Det är ditt ansvar också!
Den 8:e mars deltog vi i demonstrationen ”Krossa patriarkatet – det är ditt ansvar också!”, en demonstration för att uppmärksamma de patriarkala strukturerna i samhället och lyfta fram olika feministiska frågor, som SUF Uppsala även hade varit med och arrangerat tillsammans med Ung Vänster, Vänsterns studentförbund, Vänsterpartiet och Ingen människa är illegal.

Demonstrationen gick av från Odinslund kl. 18:30 och avslutades med torgmöte på Stora torget närmare kl. 19:00, där det hölls tal av respektive deltagande organisationer.
Deltagarantalet låg på mellan 120 – 130 personer, vilket är en ganska bra siffra med tanke på att det under samma tidpunkt hölls ett flertal andra arrangemang runt om i staden.
SUF Uppsala var först ut med att tala på torget. I talet uppmärksammade vi särkilt hur den liberala feministrörelsen gång på gång genom historien har svikit arbetarklassens kvinnor till gagn för deras egna klassintressen, samt om hur kvinnorörelsen kommit bort från sina ursprungliga rötter och tittar på när internationella kvinnodagen successivt utvecklas till ett etablissemangsjippo för liberala feminister att propagera för klassamarbete i de offentliga rummen.
Här nedan kan ni läsa talet själva:
”För närapå 100 år sedan fick kvinnorna i Sverige rösträtt, och för närapå 100 år sedan ställde sig Alexandra Kollontaj frågan “Vilken användning har arbetarkvinnorna av dessa rättigheter inom det borgerliga parlamentets ramar?”. Den internationella arbetarkvinnans dag skulle inte sluta att firas i och med att det första kravet som kommit utav dagen var uppfyllt, hon menade att kvinnodagens uppgift nu var att organisera arbetarklassens kvinnor mot äganderättens och kapitalets makt. Det var nästan ett sekel sedan, men det är fortfarande inför det vi står idag.
Att rätten att rösta på samma villkor som männen var en viktig seger för kvinnokampen råder det ingen tvekan om; allra minst det symboliska värdet kan ifrågasättas. När arbetarmännen 1909 fick allmän rösträtt, hade de medvetet avstått från att även begära lika rösträtt, medvetet avstått från att begära kvinnor samma rättighet som män. Detta förklarades med att några var tvungna att offras för klassens bästa. Den fackliga kampen var under början av 1900-talet en mansdominerad rörelse, kvinnor motarbetades där på precis samma sätt som i resten av samhället. Men arbetarkvinnorna deppade inte, de organiserade sig i egna fackförbund, där de bland annat krävde rösträtt för alla utan begränsning genom inkomst- eller förmögenhetsvillkor; borgarkvinnorna ville bara ta bort könsbegränsningen, vilket skulle resulterat i att arbetarkvinnorna i praktiken fortfarande inte hade rätt att rösta.
Samma skeva utövning av feminism är, hur Moderaterna än väljer att skriva om historien, fortfarande i bruk idag. Det mest sorgliga och pÃ¥ samma gÃ¥ng skrattretande av exempel pÃ¥ vad högerns arbete för jämställdhet har gett oss pÃ¥ senare tid är väl pigavdraget, det ekonomiska avdrag för hushÃ¥llsnära tjänster som, genom att göra det billigare för överklassens kvinnor att slippa städa hemma, tydligen ska vara ett steg mot jämställdhet. Att lÃ¥ta arbetarklassens kvinnor för en sÃ¥ kallad “tjejlön”, alltsÃ¥ en sÃ¥dan lön som tjejer fÃ¥r eftersom de fÃ¥r nöja sig med att bara ta lite betalt för sitt arbete, komma hem till överklassen och städa upp i deras villor och bostadsrätter är sÃ¥klart inte en chockerande utveckling av den borgerliga feminismen – den bygger pÃ¥ förtryck av arbetarklassens kvinnor, precis pÃ¥ samma sätt som patriarkatet hÃ¥lls uppe av ett kvinnoförtryck som de säger sig vilja upphäva.
Det jag vill säga är att det handlar om klass. En borgare är en borgare, och en kvinnlig borgare kommer aldrig att vara på samma sida som arbetarklassens kvinnor. Deras intressen kommer alltid att stå emot våra och det får vi inte glömma, allra minst den här dagen. Det som skiljer en feminism med klassperspektiv från den borgerliga smörjan är, och har varit sedan kvinnorörelsen etablerades, att vi vill ha jämställdhet i dess rätta form, inte den borgerliga varianten där det är pengar som ger kvinnan frihet.
Det handlar alltid om klass. Det som förenar oss som människor är inte vårt kön, lika litet som det är vår nationalitet eller vår sexualitet. Det som förenar oss är vår klass, och i klasskampen måste vi enas som sådan. Den patriarkala strukturen splittrar arbetarklassen och försvårar därmed vår gemensamma kamp – kampen för ett klasslöst samhälle, ekonomiskt såväl som socialt. Vi har inte råd att hjälpa kapitalismen med sin söndra och härska teknik. Vi motarbetar oss själva och vår klass genom att dela in oss efter skillnader istället för att betona det vi har gemensamt: hat för överklassen. En enad arbetarklass är en stark arbetarklass och tillsammans kan vi vinna mycket mer! Ingen ska offras för klassens bästa.
Efter att FN gjort 8 mars till Internationella Kvinnodagen, har innehållet bytt skepnad och den historiska anknytningen har bleknat. Det som förut var en socialistisk kampdag har avpolitiserats så pass att liberaler kan fira den utan att någon tycker det är konstigt, vilket är som att hurra för arbetslinjen på första maj. Varför har vänstern, som brukar vara lite för bra på att intressera sig för och gräva ner sig i sin historia, glömt bort den här dagens anor? Det är dags att vi kommer ihåg varför kvinnodagen från början utlystes, och återigen använder den här dagen för att lyfta fram och påminna oss om att ingen klasskamp kan föras utan kvinnokamp; att ingen kvinnokamp kan föras utan klasskamp!”

 
Fest för DIN MAMMA!
Den 9:e mars hade vi internationella kvinnodagen till ära anordnat Fest för DIN MAMMA! på Club Orange, en fet dans- och pubkväll med uppträdanden av Random cute animals, DJ Elcay och Deux. Festen anordnades för att ekonomiskt understödja Uppsala kvinnojour, vilka vi anser bedriva en extremt viktig verksamhet för att få utsatta kvinnor att lämna våldsamma förhållanden och bearbeta de psykiska men som uppstått därefter, och all inträdesavgift skänktes till Uppsala kvinnojour.
Vi är nöjda med arrangemanget och lyckades på 127 betalande gäster samla in 4550 kr till Uppsala kvinnojour, som vi oavkortat fört över till deras plusgirokonto.
Sammanfattning
Vi sammanfattar årets internationella kvinnodag som relativt lyckat, men långt ifrån så lyckad som den kunde ha varit. Vi ser mer och mer hur vänsterorganisationer som påstår sig stå på arbetarklassens sida säljer sig för etablissemanget och samarbetar med borgerliga organisationer vars kryptofeminism i själva verket motverkar arbetarkvinnors intressen. Vilket tog sig starkt till uttryck på årets 8:e mars med ett flertal evenemang arrangerade av socialistiska organisationer i koalition med liberala organisationer.
Men oavsett vill vi tacka alla er som trots kylan tappert slöt upp på demonstrationen den 8:e mars, och alla er som kom till Fest för DIN MAMMA! för att dansa och dricka öl. Ni har gjort skillnad!
Vi bär på en ny värld i våra hjärtan.
Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala