8 mars med SUF

Den 8 mars är det internationella kvinnodagen, och den dagen brukar uppmärksammas och firas på olika sätt runtom i landet. Här följer en liten samling av de aktiviteter som SUF arrangerade eller deltog i.

Malmö
Först deltog representanter från Suf Malmö på planeringen inför “ta natten tillbaka”. Medlemmar deltog sedan på manifestationen natten den 7e. Dagen efter var det ett torgmöte arrangerat av den autonoma Malmöbaserade gruppen Mangla där klubben deltog. Senare på kvällen var det en bred demonstration av vänsterpartiet, ungvänster, ssu och sossarna. Kvällen avrundades med en stor fest på utestället Moriskan, med feta dj´s och hålligång hela natten.

Linköping
I Östergötland inleddes internationella kvinnodagen med att SUF Linköping satte upp en banderoll med texten ”Vi är inga jävla lammkött! Krossa patriarkatet!” på Katedralskolan, det lokala ursprunget till de sexistiska lammköttsgrupperna på Facebook. I dessa grupper blir unga tjejer sexuellt objektifierade genom bilder och nedsättande kommentarer. Därför var det viktigt att visa det motstånd som finns mot sexismen i samhället.

Karlstad
Pga av dålig tidsplanering och osäkerhet kring ett samarbete med RKU Karlstad så hade SUF Karlstad ingen utåtriktad aktivitet. Istället satsade vi på intern pepp och hade en feministisk filmkväll full med klasshat, kvinnokamp och chips i stora lass.

Norrköping
För andra året i rad arrangerade vi i SUF Norrköping en tillställning 8e mars på Norrköpings Kultulturhus.

Det var en fullspäckad kväll med bland annat föreläsningar om könsroller och hur de har utvecklats historiskt, information från Norrköpings Kvinnojour, forumteater om sexism på arbetsplatsen och hur man kan bekämpa den, filmvisning, pyssel, självförsvar, mat, fika och livemusik.

Det blev en sjukt lyckat kväll och det kom närmare 100 besökare. Tack till alla som kom, Café Mandala, SUF Linköping, Norrköpings Kvinnojour, Bochinna KungFu och teatergruppen, vi syns igen nästa år och alla år därefter, ända tills kampen och jämställdhet och jämlikhet är vunnen!

Lund
I Lund deltog inte SUF Lund som organisation i någon demonstration. Istället höll vi i ett lyckat kvällshäng på den socialistiska Smålands Nation. Vi serverade gott käk, visade film och hade ett föredrag om marxism och queer. Kvällen får ses som lyckad och vi taggar inför nästa år, och då ska vi synas och höras på Lunds gator.

Kvinnokamp – Klasskamp

Uppsala

Enligt traditionen firade SUF Uppsala 2012 återigen den internationella kvinnodagen, 8:e mars. I år såg upplägget dock lite annorlunda ut för vår egen del, antagligen pågrund av att SUF Uppsala har varit mer inblandade i leken jämfört med tidigare år. Med en gående demonstration den 8:e mars för att uppmärksamma de patriarkala strukturerna och en fet fest den 9:e mars med ingredienserna dubstep, dans och bar till ekonomiskt stöd för Uppsala kvinnojour, har vi satt agendan för vad vi hoppas kan ge nytt liv åt och anknyta den allt mer utdöende kvinnorörelsen här i Uppsala med sina ursprungliga rötter.

Demonstration: Krossa patriarkatet – Det är ditt ansvar också! Den 8:e mars deltog vi i demonstrationen ”Krossa patriarkatet – det är ditt ansvar också!”, en demonstration för att uppmärksamma de patriarkala strukturerna i samhället och lyfta fram olika feministiska frågor, som SUF Uppsala även hade varit med och arrangerat tillsammans med Ung Vänster, Vänsterns studentförbund, Vänsterpartiet och Ingen människa är illegal.

Demonstrationen gick av från Odinslund kl. 18:30 och avslutades med torgmöte på Stora torget närmare kl. 19:00, där det hölls tal av respektive deltagande organisationer.

Deltagarantalet låg på mellan 120 – 130 personer, vilket är en ganska bra siffra med tanke på att det under samma tidpunkt hölls ett flertal andra arrangemang runt om i staden.

SUF Uppsala var först ut med att tala på torget. I talet uppmärksammade vi särkilt hur den liberala feministrörelsen gång på gång genom historien har svikit arbetarklassens kvinnor till gagn för deras egna klassintressen, samt om hur kvinnorörelsen kommit bort från sina ursprungliga rötter och tittar på när internationella kvinnodagen successivt utvecklas till ett etablissemangsjippo för liberala feminister att propagera för klassamarbete i de offentliga rummen.

Här nedan kan ni läsa talet själva:

”För närapå 100 år sedan fick kvinnorna i Sverige rösträtt, och för närapå 100 år sedan ställde sig Alexandra Kollontaj frågan ”œVilken användning har arbetarkvinnorna av dessa rättigheter inom det borgerliga parlamentets ramar?”. Den internationella arbetarkvinnans dag skulle inte sluta att firas i och med att det första kravet som kommit utav dagen var uppfyllt, hon menade att kvinnodagens uppgift nu var att organisera arbetarklassens kvinnor mot äganderättens och kapitalets makt. Det var nästan ett sekel sedan, men det är fortfarande inför det vi står idag.

Att rätten att rösta på samma villkor som männen var en viktig seger för kvinnokampen råder det ingen tvekan om; allra minst det symboliska värdet kan ifrågasättas. När arbetarmännen 1909 fick allmän rösträtt, hade de medvetet avstått från att även begära lika rösträtt, medvetet avstått från att begära kvinnor samma rättighet som män. Detta förklarades med att några var tvungna att offras för klassens bästa. Den fackliga kampen var under början av 1900-talet en mansdominerad rörelse, kvinnor motarbetades där på precis samma sätt som i resten av samhället. Men arbetarkvinnorna deppade inte, de organiserade sig i egna fackförbund, där de bland annat krävde rösträtt för alla utan begränsning genom inkomst- eller förmögenhetsvillkor; borgarkvinnorna ville bara ta bort könsbegränsningen, vilket skulle resulterat i att arbetarkvinnorna i praktiken fortfarande inte hade rätt att rösta.

Samma skeva utövning av feminism är, hur Moderaterna än väljer att skriva om historien, fortfarande i bruk idag. Det mest sorgliga och på samma gång skrattretande av exempel på vad högerns arbete för jämställdhet har gett oss på senare tid är väl pigavdraget, det ekonomiska avdrag för hushållsnära tjänster som, genom att göra det billigare för överklassens kvinnor att slippa städa hemma, tydligen ska vara ett steg mot jämställdhet. Att låta arbetarklassens kvinnor för en så kallad “tjejlön”, alltså en sådan lön som tjejer får eftersom de får nöja sig med att bara ta lite betalt för sitt arbete, komma hem till överklassen och städa upp i deras villor och bostadsrätter är såklart inte en chockerande utveckling av den borgerliga feminismen – den bygger på förtryck av arbetarklassens kvinnor, precis på samma sätt som patriarkatet hålls uppe av ett kvinnoförtryck som de säger sig vilja upphäva.

Det jag vill säga är att det handlar om klass. En borgare är en borgare, och en kvinnlig borgare kommer aldrig att vara på samma sida som arbetarklassens kvinnor. Deras intressen kommer alltid att stå emot våra och det får vi inte glömma, allra minst den här dagen. Det som skiljer en feminism med klassperspektiv från den borgerliga smörjan är, och har varit sedan kvinnorörelsen etablerades, att vi vill ha jämställdhet i dess rätta form, inte den borgerliga varianten där det är pengar som ger kvinnan frihet.

Det handlar alltid om klass. Det som förenar oss som människor är inte vårt kön, lika litet som det är vår nationalitet eller vår sexualitet. Det som förenar oss är vår klass, och i klasskampen måste vi enas som sådan. Den patriarkala strukturen splittrar arbetarklassen och försvårar därmed vår gemensamma kamp – kampen för ett klasslöst samhälle, ekonomiskt såväl
som socialt. Vi har inte råd att hjälpa kapitalismen med sin söndra och härska teknik. Vi motarbetar oss själva och vår klass genom att dela in oss efter skillnader istället för att betona det vi har gemensamt: hat för överklassen. En enad arbetarklass är en stark arbetarklass och tillsammans kan vi vinna mycket mer! Ingen ska offras för klassens bästa.

Efter att FN gjort 8 mars till Internationella Kvinnodagen, har innehållet bytt skepnad och den historiska anknytningen har bleknat. Det som förut var en socialistisk kampdag har avpolitiserats så pass att liberaler kan fira den utan att någon tycker det är konstigt, vilket är som att hurra för arbetslinjen på första maj. Varför har vänstern, som brukar vara lite för bra på att intressera sig för och gräva ner sig i sin historia, glömt bort den här dagens anor? Det är dags att vi kommer ihåg varför kvinnodagen från början utlystes, och återigen använder den här dagen för att lyfta fram och påminna oss om att ingen klasskamp kan föras utan kvinnokamp; att ingen kvinnokamp kan föras utan klasskamp!”

Fest för DIN MAMMA!
Den 9:e mars hade vi internationella kvinnodagen till ära anordnat Fest för DIN MAMMA! på Club Orange, en fet dans- och pubkväll med uppträdanden av Random cute animals, DJ Elcay och Deux. Festen anordnades för att ekonomiskt understödja Uppsala kvinnojour, vilka vi anser bedriva en extremt viktig verksamhet för att få utsatta kvinnor att lämna våldsamma
förhållanden och bearbeta de psykiska men som uppstått därefter, och all inträdesavgift skänktes till Uppsala kvinnojour.

Vi är nöjda med arrangemanget och lyckades på 127 betalande gäster samla in 4550 kr till Uppsala kvinnojour, som vi oavkortat fört över till deras plusgirokonto.

Sammanfattning
Vi sammanfattar årets internationella kvinnodag som relativt lyckat, men långt ifrån så lyckad som den kunde ha varit. Vi ser mer och mer hur vänsterorganisationer som påstår sig stå på arbetarklassens sida säljer sig för etablissemanget och samarbetar med borgerliga organisationer vars kryptofeminism i själva verket motverkar arbetarkvinnors intressen. Vilket
tog sig starkt till uttryck på årets 8:e mars med ett flertal evenemang arrangerade av socialistiska organisationer i koalition med liberala organisationer.

Men oavsett vill vi tacka alla er som trots kylan tappert slöt upp på demonstrationen den 8:e mars, och alla er som kom till Fest för DIN MAMMA! för att dansa och dricka öl. Ni har gjort skillnad!

Vi bär på en ny värld i våra hjärtan.

Stockholm
SUF Södertörn demonstrerade tillsammans med SUF Västerort och SUF Stockholm bakom den numera klassiska Buffy-banderollen (Dräp utsugarna – krossa patriakatet) i den årliga demonstrationen som startade från Södermalmstorg och gick till Medborgarplatsen. I demonstrationen var vi ungefär 1500-2000 och i SUF-blocket var vi ett hundratal sammanlagt ungefär.

Efter den vanliga demonstrationen var det Ta Natten Tillbaka, en kvinno-och transseperatistisk demonstration som vanligtvis äger rum på kvällen/natten den 8 mars. Vi var ca 300 personer som deltog i demonstrationen från Medborgarplatsen, som lyssnade på tal och peppade varandra. Vi gick längst Götgatan till tunnelbanan där en massplankning genomfördes till Södermalmstorg, och vände sedan mot slottet och sedan förbi Kungsträdgården.

Polisen var från början inte samarbetsvilliga och stoppade vid flera tillfällen tåget samt ljudbilen. Det kastades också färgbomber på Kristdemokraternas partilokal vid Gamla Stan i protest mot deras politik rörande HBTQ-och tanspersoner. Hela tiden skreks det ”vi tar natten tillbaka” och bengaler lyste stundvis upp vår väg. Vi hoppas att fler ansluter sig till oss nästa gång, det är trots allt endast tillsammans som vi kan göra förändring.