Internationella kvinnodagen i Stockholm 2019
För oss i SUF Stockholm så är det en självklarhet att vi deltar i 8e mars demonstrationerna. Trots regn, mörker, kyla och snöfall så samlades vi tillsammans med runt tusen andra revolutionära socialistiska feminister i humlegården i Stockholm i den sedvanliga demonstrationen som anordnas av 8e mars kommittén. SUF Stockholm var inte bara på plats, utan hjälpte dessutom till att anordna den största demonstrationen under internationella kvinnodagen som hålls i Stockholm. Efter en samling i Humlegården så gick vi i ett stort demonstrationståg till Sergels Torg och ropade slagord om kvinnokamp, klasskamp och transkamp. En av våra medlemmar höll tal under demonstrationen, som finns transkriberat här:
Käraste syskon och kamrater, det är verkligen helt rörande hur många av er som trotsar kylan och mörkret efter en redan för mörk vinter för att visa att vi inte är ensamma i den feministiska kampen. För det är lätt att man känner sig ensam i kampen ibland. Jag tänker på när en klasskamrat öppet sade att feminismen inte behövs längre. Att kvinnor har sina rättigheter, att det är onödigt. Vi har alla hört detta, allt för många gånger. Snubbar som säger sig veta att vår kamp inte behövs. Men de är inte de som inte behöver klämma om nycklarna som knogjärn på nätterna på gång hem, som behöver få våra kroppar betygsatta på gatorna, som behöver kämpa varje dag för att bli hörda, som behöver frukta för att berätta om våra förövare.
Faktum är att denna attityd finns i alla samhällsskikt, även i den rättsstat vi ska lita på. För det är den attityden som lägger ner jämställdhetsmyndigheten. Det är den attityden som får fascister att kuppa otrygghet och göra det till rasistisk politik. Det är den attityden som håller våra transsyskon gisslan i vårdköerna. Genom historien har det bevisats att frihet inte ges från en snäll rättsstat, utan att frihet tas. De borgerliga makthavarna har inget intresse av att värna den feministiska kampen när de hellre diskuterar att gå med i NATO och stödja deras massmord av kvinnor i Mellanöstern istället för att rädda de som drunknar när de flyr undan krig.
Det finns inget feministiskt med att lemlästa de oskyldiga med bomber. Det är bara genom vår feministiska och socialistiska organisering som vi kan få ett slut på detta vansinne. Vi samlas idag för att tillsammans yttra vår ilska mot det patriarkat som i flera tusentals år har slitit isär våra själar. MeToo kampanjen visade att vi inte var ensamma i våra upplevelser och lät oss feminister slå tillbaks, men det är långt ifrån den enda storslagna feministiska kampen som förs just nu. I flera länder, inte minst i Latinamerika och även här, organiseras det feministiska strejker på den 8e mars för att uppmärksamma det patriarkala våldet, strejker som i flera fall stoppar hela samhället. I Norge förs flera massprotester mot försök för staten att styra över våra kroppar genom att inskränka aborträtten. I Indien bildades en mänsklig kedja bestående av tre miljoner kvinnor i följd av den största strejken i historien. Vår kamp fortsätter och kommer fortsätta tills vi kan leva i det klasslösa och statslösa kommunistiska samhället, där vi kan ha krossat patriarkatets grepp kring samhället, där vi inte behöver frukta att ta plats i våra offentliga och privata rum, där inga transpersoner kommer dö för att få leva sitt liv som de vill, där vi inte kommer frukta för att älska varandra. Vår styrka ligger i vår organisering, vår kamp ligger i drömmen om det röda.
Syskon och kamrater, idag är det internationella kvinnodagen. En dag då vi sedvanligt samlas för att uppmärksamma vår kamp. Kolla runt er och se hur många vi är, för det är vi som kommer bygga något stort och vackert för att förgöra det som stryper oss. Efter denna demonstration så hoppas jag att vi ses på Ta Natten Tillbaka, där vi ickemän samlas för att ta tillbaka de gator patriarkatet har beslagtagit. Vi samlas kl 9 på Tjärhovsplan.
Tack för mig, jag älskar er.
Medlemmar från SUF Stockholm deltog senare i Ta Natten Tillbaka demonstrationen, där vi tillsammans visade att våra gator tillhör oss, och att patriarkatet aldrig kommer hålla vår trygghet gisslan.