Ta Sommarnatten Tillbaka

En brokig skara sitter förväntansfulla vid Järntorget. Det ska bli demonstration – affischerna har sagt gatufest. Kvinno- och transseparatistisk. Klockan 20:00 sluter arrangörerna med de lila västarna upp, en banderoll rullas ut och massan börjar ta form. Det är nästan dags.

En kvart senare ljöd årets tal över torget:

“Det är ingen nyhet att mäns vÃ¥ld mot kvinnor ökar under sommaren. Även, och särskilt, transpersoners utsatthet ökar. Detta är ingen slump. Trots att vÃ¥ra erfarenheter och upplevelser kan skilja sig Ã¥t, stÃ¥r vi kvinnor och transpersoner enade i att vi utsätts för samma förtryckande struktur: patriarkatet. Som i sin tur stödjer och stöds av kapitalismen. Det är i dessa strukturer vÃ¥ra kroppar objektifieras, stigmatiseras och säljs. Vi blir cis-männens privata egendom – egendom som de skyddar med vÃ¥ld. Och det vÃ¥ldet riktas mot oss.

Och statens ordningsmakt är inget att lita på. Den skyddar kapitalet, skyddar cis-mannens ställning, och ignorerar och förminskar oss och våra krav på förändring. Staten, kapitalet och patriarkatet: alla sitter i samma båt.

De slår mynt av vårt obetalda hushållsarbete. De privatiserar transvården. De förlöjligar och tystar våra röster i det offentliga rummet. De tar natten ifrån oss.

Problemet är alltså långt ifrån några enskilda rövhål till individer. Och så säger de att feminismen har gått för långt! Men den har fan inte gått långt nog. Inte ens nära. Vi är inte nöjda förrän vi har tagit natten tillbaka! Höstnatten, vinternatten, vårnatten och sommarnatten. I natt är det vi som äger gatan, i natt är det vi som äger stan!”

Snart begav vi oss ned mot Andra Lång. Slagorden skallade mot husväggarna och händer klappade takten. Mottagandet varierade. Vi möttes av frågande ansiktsuttryck, vi möttes av brydda leenden, vi möttes av applåder och höjda nävar i solidaritet. En sak stod klar: gatan var vår.

Vid gatans slut möttes vi upp av ljudbil, och Masthugget drunknade i tonerna av Silvana Imam. Nu var det fest pÃ¥ riktigt. Vi tÃ¥gade, dansande och sjungande och gormande, vidare mot Röda Sten. Gymnasieungdomar till femtioplussare gick enade under transflaggan som fladdrade över oss. Trots att det var mitt i sommaren var vi en rejäl skara – upprepade affischeringar av allt frÃ¥n Angered till Brunnsparken har uppenbarligen gett resultat, det kändes jävligt fett!

Plötsligt stängdes ljudsystemet av. Efter nÃ¥gra förvirrade sekunder insÃ¥g vi att bränslet i elverket har tagit slut. Bilen Ã¥kte för att tanka upp den. Till vÃ¥r förvÃ¥ning tog detta inte alls kÃ¥l pÃ¥ stämningen – i stället stämde tÃ¥get upp i ännu fler och ljudligare slagord hela vägen till Röda Sten! NÃ¥gon tog en megafon och höll ett spontant pepptal till jubel och applÃ¥der. Färgglada bengaler smällde av, var vi än vände oss syntes leende och skrattande syskon och kamrater. Framme vid stranden fick vi be om hjälp att kÃ¥nka dit ljudsystemet frÃ¥n bilen, och blev Ã¥terigen överraskade när flera erbjöd sig pÃ¥ en gÃ¥ng.

SÃ¥dan kamratskap är svÃ¥rt att beskriva! VÃ¥r gemensamma uppfattning är att kvällen utan undantag genomsyrades av glädje och solidaritet, särskilt genom problemen som uppstod. Det var en lättnad och extremt fett att alla verkade hÃ¥lla med oss om att stämningen pÃ¥ en TNT-demonstration är värd att festa vidare med. För fest blev det – sÃ¥ som det bara blir när man skapat sin egen trygghet, när man kan lita pÃ¥ att alla som är där vill en väl. När färjorna började lämna hamnen i mörkret tände vi bengaler till tonerna av Internationalen.

Varje gÃ¥ng vi anordnat Ta Natten Tillbaka fÃ¥r vi samma frÃ¥ga – varför? Det är mÃ¥nga som ifrÃ¥gasätter att göra nÃ¥got som nästan kan tyckas symboliskt eftersom det är pÃ¥ sÃ¥ liten nivÃ¥. Men för oss som är där är det enormt. Det kan tyckas simpelt att ropa slagord längs med Andra LÃ¥ng, men för oss är det att praktiskt ta vÃ¥r trygghet i vÃ¥ra egna händer. Genom att ta över gatorna med vÃ¥ra kroppar, eller överrösta musiken med slagord pÃ¥ ställen där vi kan känna oss otrygga. Det är viktigt just för att ingen kommer göra det Ã¥t oss.

ETT VARMT TACK! Till vÃ¥ra kamrater som varit med och arrangerat. Till alla deltagare som dansade, sjöng och festade med oss in pÃ¥ smÃ¥timmarna. 

ALLT TILLHÖR OSS! NATTEN ÄR VÃ…R!

// Klubbens icke-män