Ta Sommarnatten Tillbaka

En brokig skara sitter förväntansfulla vid Järntorget. Det ska bli demonstration – affischerna har sagt gatufest. Kvinno- och transseparatistisk. Klockan 20:00 sluter arrangörerna med de lila västarna upp, en banderoll rullas ut och massan börjar ta form. Det är nästan dags.

En kvart senare ljöd årets tal över torget:

“Det är ingen nyhet att mäns våld mot kvinnor ökar under sommaren. Även, och särskilt, transpersoners utsatthet ökar. Detta är ingen slump. Trots att våra erfarenheter och upplevelser kan skilja sig åt, står vi kvinnor och transpersoner enade i att vi utsätts för samma förtryckande struktur: patriarkatet. Som i sin tur stödjer och stöds av kapitalismen. Det är i dessa strukturer våra kroppar objektifieras, stigmatiseras och säljs. Vi blir cis-männens privata egendom – egendom som de skyddar med våld. Och det våldet riktas mot oss.

Och statens ordningsmakt är inget att lita på. Den skyddar kapitalet, skyddar cis-mannens ställning, och ignorerar och förminskar oss och våra krav på förändring. Staten, kapitalet och patriarkatet: alla sitter i samma båt.

De slår mynt av vårt obetalda hushållsarbete. De privatiserar transvården. De förlöjligar och tystar våra röster i det offentliga rummet. De tar natten ifrån oss.

Problemet är alltså långt ifrån några enskilda rövhål till individer. Och så säger de att feminismen har gått för långt! Men den har fan inte gått långt nog. Inte ens nära. Vi är inte nöjda förrän vi har tagit natten tillbaka! Höstnatten, vinternatten, vårnatten och sommarnatten. I natt är det vi som äger gatan, i natt är det vi som äger stan!”

Snart begav vi oss ned mot Andra Lång. Slagorden skallade mot husväggarna och händer klappade takten. Mottagandet varierade. Vi möttes av frågande ansiktsuttryck, vi möttes av brydda leenden, vi möttes av applåder och höjda nävar i solidaritet. En sak stod klar: gatan var vår.

Vid gatans slut möttes vi upp av ljudbil, och Masthugget drunknade i tonerna av Silvana Imam. Nu var det fest på riktigt. Vi tågade, dansande och sjungande och gormande, vidare mot Röda Sten. Gymnasieungdomar till femtioplussare gick enade under transflaggan som fladdrade över oss. Trots att det var mitt i sommaren var vi en rejäl skara – upprepade affischeringar av allt från Angered till Brunnsparken har uppenbarligen gett resultat, det kändes jävligt fett!

Plötsligt stängdes ljudsystemet av. Efter några förvirrade sekunder insåg vi att bränslet i elverket har tagit slut. Bilen åkte för att tanka upp den. Till vår förvåning tog detta inte alls kål på stämningen – i stället stämde tåget upp i ännu fler och ljudligare slagord hela vägen till Röda Sten! Någon tog en megafon och höll ett spontant pepptal till jubel och applåder. Färgglada bengaler smällde av, var vi än vände oss syntes leende och skrattande syskon och kamrater. Framme vid stranden fick vi be om hjälp att kånka dit ljudsystemet från bilen, och blev återigen överraskade när flera erbjöd sig på en gång.

Sådan kamratskap är svårt att beskriva! Vår gemensamma uppfattning är att kvällen utan undantag genomsyrades av glädje och solidaritet, särskilt genom problemen som uppstod. Det var en lättnad och extremt fett att alla verkade hålla med oss om att stämningen på en TNT-demonstration är värd att festa vidare med. För fest blev det – så som det bara blir när man skapat sin egen trygghet, när man kan lita på att alla som är där vill en väl. När färjorna började lämna hamnen i mörkret tände vi bengaler till tonerna av Internationalen.

Varje gång vi anordnat Ta Natten Tillbaka får vi samma fråga – varför? Det är många som ifrågasätter att göra något som nästan kan tyckas symboliskt eftersom det är på så liten nivå. Men för oss som är där är det enormt. Det kan tyckas simpelt att ropa slagord längs med Andra Lång, men för oss är det att praktiskt ta vår trygghet i våra egna händer. Genom att ta över gatorna med våra kroppar, eller överrösta musiken med slagord på ställen där vi kan känna oss otrygga. Det är viktigt just för att ingen kommer göra det åt oss.

ETT VARMT TACK! Till våra kamrater som varit med och arrangerat. Till alla deltagare som dansade, sjöng och festade med oss in på småtimmarna. 

ALLT TILLHÖR OSS! NATTEN ÄR VÅR!

// Klubbens icke-män