Till minne av Björn Söderberg, 1958-1999

Idag minns vi vår kamrat Björn Söderberg, som för 21 år sedan sköts till döds av nazister utanför sitt hem. Mordet var en hämndaktion för att Söderberg avslöjat att en av styrelsemedlemmarna i den lokala Handels-avdelningen på hans arbetsplats var aktiv nynazist. 

Hans namn kommer för alltid förknippas med antifascism, solidaritet och civilkurage. Dessa ord låter nästan som något från en svunnen tid med tanke på den retorik som präglar den offentliga debatten idag, och just därför är det viktigare än någonsin att vi förstår innebörden av dem och omsätter dem i handling. 

Arbetsplatsolyckor, osakliga uppsägningar, utnyttjande av migrantarbetare, aldrig utbetalda semesterersättningar. Listan över kränkningar vi arbetare utsätts för kan göras lång. Alla beror de också på samma sak: den grundläggande konflikten mellan vår rätt till en trygg och värdig arbetssituation, och kapitalistens hunger efter maximal vinst.

Efter att ha sargat strejkrätten har politikerna nu sitt sikte inställt på LAS: de menar att det måste bli lättare att sparka oönskade anställda. Detta är inte bara ett angrepp på vår anställningstrygghet, utan ett direkt angrepp på våra liv – de liv vi tvingas spendera på arbetsplatsen för att överleva och för att samhället skall fungera. Den starkare parten, arbetsgivarna, kommer bli ännu starkare om de får som de vill. 

Detta måste vi kämpa emot med alla till buds stående medel. Vi arbetare skall inte få färre rättigheter utan fler – inte mindre makt, utan mer.

Det är också av yttersta vikt att vi håller ihop på våra arbetsplatser, och visar civilkurage när arbetsgivaren eller någon annan försöker kränka de rättigheter vi faktiskt har lyckats tillkämpa oss. Prata med dina kollegor om du ser något som inte står rätt till. Fundera på vad det skulle innebära för er om LAS urholkades, eller för personer på andra arbetsplatser. Vi vägrar se en förflyttning av våra positioner bakåt!

Vi måste stå upp för varandra, som Björn Söderberg stod upp för sina arbetskamrater. Vara lika orädda och orubbliga som han var, lika övertygade om att ett rättvist samhälle är värt att kämpa för.

Det är vår skyldighet, för att hedra det liv han levde och förlorade i kampen. 

Svart är vår sorg,
Röd är vår vrede.